Historia

Året är 1968. Mira Kakossaios sätter in en annons i tidningen där hon frågar: ”Vem vill träffa andra invandrarkvinnor, prata barn, arbete och utbildning, bekymmer och glädje?”. Ett hundratal kvinnor svarar och det blir startskottet för den första föreningen för invandrarkvinnor i Stockholm. 

IFFI (Internationella Föreningen för Invandrarkvinnor) Stockholm blev en mötesplats för kvinnor från hela världen. Mira Kakossaios egna erfarenheter av att ha öppnat en skola för analfabeter i Makedonien, arbetet med föräldralösa barn i ett internationellt barnhem i Schweiz efter Andra världskriget och den långa separationen från sina egna barn på grund av sitt politiska arbete i motståndsrörelsen och flykten från Grekland blev grundstenar i hennes arbete. 

Hon beskriver i en intervju i föreningens tidning Invandrarkvinnan hur målsättningen var att hjälpa kvinnor i frågor om arbete, ekonomi, barnuppfostran, misshandel och återanpassning. Det handlade om att bryta invandrarkvinnors isolering och stimulera dem att ställa krav på ökad jämställdhet i hemmet, i yrkeslivet och i samhället i övrigt. Utbildningsfrågor var viktiga för Mira Kakossaios.

På IFFI anordnades svenskundervisning, informationsmöten om lagar som gällde invandrare, diskussionskvällar om samlevnadsfrågor och politik, juridisk, medicinsk och psykisk rådgivning på olika språk samt familjefester, teaterbesök, utflykter och systuga. IFFI Stockholm fick snabbt systerföreningar runt om i landet och 1974 skapades RIFFI: Riksförbundet Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor. Idag är RIFFI en riksorganisation för ett 30-tal lokalföreningar runt om i hela Sverige. RIFFI har sedan 1998 konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd ECOSOC inom arbetsområdet kvinnofrågor.